Vad gäller…funderingen om hur det egentligen ligger till

Nu har jag kommit tillbaka från Umeå. Det är en trevlig stad, verkligen. När jag får frågan ”Är det inte väldigt kallt och mörkt i Umeå..bla..bla…” så brukar jag ha en liten utläggning. Jag kommer från Skåne och där har man inte riktiga vintrar utan mest en massa brunt slask som fryser, töar, snöar, töar och snöar igen. Det är en depressiv miljö att vistas i vintertiden (jag tänker inte skriva vinterhalvåret, för den betäckningen är numera ett skämt i hela Sverige). Men, i Umeå så snöar det och sedan ligger det kvar, visst är det kallt och så, men iallafall inte slaskblött. Sen är det mörkt, men snön som finns överallt (man måste tipa den i havet när man plogat för det är fullt på alla andra ställen!) lyser upp mörkret och allt ljud blir liksom fluffigt.

Men, nu när jag var där liknade det mer de skånska förhållandena. Det töade och flodade med vatten från alla håll. Jag hade mocka skor och hade inte väntat mig detta. Som tur var var det inte så kallt, så efter ett tag lyckades man värma upp vattnet i skorna ganska väl med hjälp av kroppsvärmen. Vädret har verkligen blivit något annat att prata om än vad det var förr. Vad ska man nu meningslösprata om, tar man upp vädret riskerar man få en infekterad politisk dikussion på halsen. Iallafall, det är växthuseffekten, I tell you! Konstigt var det iallafall att se sin forna hemstad i en så främmande svepning.

Vårt bidrag till klagosången låter något i stil med … ” de plogar dåligt på berghem, speciellt på Axtorpsvägen. Mockaskor borde inte få säljas i Umeå utan medföljande impregneringsspray”. Jag tror på det där med klagokörer. Det verkar vara en fin sak, att låta allt sitt missnöja liksom skjuda ut ur kroppen och fram till intet ont anade människor i förklädnaden var skönsång. Fast samtidigt ett ganska uppgivet svenssonslidande…samtidigt…sedan alla går och tänker på, men som man kanske inte riktigt tror att det är värt att klaga på egentligen. Men, se, nu…nu kan just ditt klagande förvandlas till något riktigt roligt och kreativt för andra människor att lyssna på. Fatalt underbart!

Gravölen för nationen smackade väl och dessutom fick jag lära mig av M hur man fejkar att man varit slampa en gång i tiden utan att ljuga!! Tack, tack för tipsen. Oj, man blir ju nästan sentimental, men jag måste ju rekommendera alla att någon gång under sitt liv bo några dagar hemma hos S och uppleva hennes gästfrihet! Ett annat plus var dj:sen i silverkavaj och vitbågade solglasögon, ni såg coolare ut än vad ni lät! Men…äsch…vem är jag, jag känner inte igen mig…

Dagen efter fikade vi på schmäck, ett finfint kafé som också det rekommenderas om man har vägarna förbi. Ska man äta deras schmäckbulle bör man helst vara två, eller som vi, tre. Där satt vi och var glada i hågen i största allmänhet…ett band som hette ”Fika” spelade och förgyllde ytterligare. Jag är så himla inte bitter idag på grund av det.

Filed by gwen at 9:18 em under Umeå, miljö
4 Comments