libris, förvirring och missriktad välvilja…

Den nationella bibliotekskatalogen Libris har under hösten släppt sin betaversion och har nu helt gått över till det nya systemet. Den nya sidan bjuder på en hel del nya sökmöjligheter och är i mångt och mycket bättre än den gamla. Däremot upptäckte vi en brist när vi hade undervisning i databassökning med ABM. Om man exempelvis söker på ”bibliotek undersökning” hoppas man få upp dokument som beskriver utvärderingar av någon sorts biblioteksrelaterad verksamhet. En sådan sökning ger 23963 träffar. Detta beror inte på att det finns 23963 dokument som diskuterar bibliotek, konstigt nog. Om man titta närmare på träffarna märker man att få har med bibliotek att göra överhuvudtaget, däremot är de undersökningar av olika områden såsom vård, skogsbruk m.m. Bibliotek finns varken med som ämnesord eller i Marc-posten.
Även då jag försökte med Boolesk sökning blev resultatet inte mycket bättre.

Vad beror då detta på?

Vår kontaktbibliotekarie på ABM hörde av sig till Libris och frågade varför det såg ut som det gjorde och ungefär såhär förstod jag att de hade tänkt.

Jo, på Libris har man tänkt så finurligt att man istället för att använda sig av den avancerade sökfunktionen för att ange vilket bibliotek man vill undersöka om boken finns på så har man gjort så att det är möjligt att skriva exempelvis ”barnpsykologi Bromölla bibliotek” för att se om böcker inom detta ämne finns i Bromölla. Sökordet ”Bibliotek” har alltså fått två betydelser, dels som ämne, men också som sökbart ord i beståndslistan som kommer fram och redogör för på vilka bibliotek boken finns, vilket finns med i alla poster och som ger utslag vid en sökning som ”bibliotek undersökning”.

Jag hoppas att de har rättat till problemet, det verkar nästan så, för ja, som BoI-student blir en sådan strategi från Libris sida en aningens problematisk. För ska det verkligen vara så??

Serieseminarie…

Soo, I’ve been bad at giving a useful resumé for the potential foriegn audience. I went to Umeå and talked about the seasons in the former posts, that’s it! But, yesterday I was at a seminare at Kulturhuset, about comicbooks and how the are represented in swedish libraries. It was an interesting event with a number of amusing lectures held by Morten Harper (comicbook researcher), Didier Pasamonik (journalist and producer), and Björn Wahlström (Tintin-fanatic and translator). The position of graphic litterature in libraries was discussed and I didn’t feel like the people that was there had anything against it, but of course, those who were cared about it enough to go. The prejudice againt graphic litterature is, to my surprise, apparently large among teachers, even though it can be very useful as studing material in for exemple, language courses.

Igår var jag på serieworkshop för bibliotekarier anordnat av Svenska biblioteksföreningen. Min uppfattning var att det anordnades tillsammans med Serieteket, Sveriges enda seriebibliotek, som huserar i Kulturhuset i Stockholm. Det är ett väldigt fint, men annorlunda bibliotek. För det första lånar man bara ut serier i alla dess former, mest alternativt som är svårt att få tag på på andra ställen. Sen ser det lite annorlunda ut, med mysiga inbjudande sittplatser som bara ber om att man ska hitta något frestande i hyllan och sedan sjunka ner i en puff eller nått.

Dagen började med fika och allmänt mingel på Serieteket. Sen tog vi en gigantisk hiss upp till konferenslokal nr. 3 där dagen fortsatte. Morten Harper höll ett föredrag om ett de tre stora serietraditionerna;den amerikanske, den europeiska och den japanska. På hans hemsida kan man finna mer information om man är intresserad av serier. Det som var mest effektfullt var hans powerpoint presentation av serier, ruta för ruta, akompanjerat av elektroniska och meliodiska slingor.

Didier Pasamonik höll det andra föredraget. Han är journalist och väldigt insatt i grafisk litteratur, bland annat har han varit med och anordnat en utställning som heter ”De Superman au chat du rabbin” vilket översätts till typ, ”från stålmannen till rabbinens katt”. Utställningen handlar om hur den judiska kulturen skildrats i seriesammanhang och ur ett sociologiskt samt kontextuellt perspektiv. Precis som Pasamonik säger hade man kunnat välja vilken grupp som helst, men många serietecknare var judar, såsom stålmannens, spirits och x-mens skapare. Föreläsningen var på franska, men simultantolkades, vilket var jobbigt även om tolken gjorde ett bra jobb. Det var deffinitivt värt det.

Vi hade Tintin-quizz med Sveriges nog mest bevandrare Tintinkännare, Björn Wahlström, som också gjort den nya översättningen av Tintin. Trivia!! I den allra första översättningarna dricker Kapten Haddock inte Whiskey utan ”kalasmust”, en sedlighetsaspekt som är helt oförstålig på kontinenten.

Nu är jag ännu inte bibliotekarie, men det var väldigt intressant att höra hur bibliotekarier diskuterade problematiken runt serier inom arbetslivet, som hur de ska exponeras, uppdelning mellan vuxen och barnavdelning, katalogisering m.m. Samt att försöka sälja in serier och höja deras status inom skolans verksamhet och undervisning. Det var en fin dag som jag kommer tänka på lite då och då för mig själv. För er som inte varit på Serieteket så rekommenderar jag varmt er att gå dit. Det är ett speciellt bibliotek och kanske just för bibliotekarier kan det vara en idé för att få lite idéer inom ett område som många kanske känner sig lite osäkra med.

Användbara länkar vi talade om….
Seriefrämjandets hemsida-bland annat med tidningen ”bild och bubbla”
Mangabibliotekarien-bibliotekarie med brinnande intresse för manga.
Seriewikin-en wiki på svenska om serier
nordicomics-samarbete mellan nordiska serietek.

Är du en Library Lover…

LibraryLovers

Det här är biblioteksföreningsens nya stora kampanj för en nationell bibliotekspolitik i Sverige, vilket vi faktiskt som enda nordiska land inte har. Det kommer att komma mer om det här i framtiden, så spänn fast er för bibliotekspropaganda i högfart. Men, tillsvidare får ni nöja er med en liten teaser!

Upphovsrätt, kopiering och e-tidskrifter…

Vi har haft en diskussion på min utbildning om upphovsrätt och vad som egentligen gäller, och det är verkligen ett område som leder till att man ofta ställer sig den frågan. För er som inte vet så har de flesta bibliotek, i varje fall universitets- och forskningsbibliotek, ett stort antal tidskriftsdatabaser. För att göra dem tillgängliga till användarna har biblioteken tecknat en avtalslicence med dessa tidskrifter eller företagen som ger ut dem. De är alltså helt tillängliga elektoriniskt helt lagligt. Problemet kommer när det gäller vad användarna gör med denna tillgängligheten.

Hela konceptet med bibliotek är att du lånar någonting som du lämnar tillbaka, du får själv ingen bestående kopia av det du lånar tillskillnad från om du köper något, vilket också skiljer biblioteken från fildelning. Det är helt klart i upphovsrättslagen att det inte är tillåtet att publicera hela verk som böcker, även om man enligt kopieringslagen får kopierar delar, omkring 10 % för privat bruk.

Hur förhåller det sig då med artiklar? Är en artikel ett verk som man enbart får kopiera delar av eller är själva tidskriften att betrakta som ett verk i det fallet? Frågan vi diskuterat är huruvida våra utskrifter från dessa artikeldatabaser är olagliga eller inte, om den avtalslicens som biblioteken slutit ger tillstånd till detta, eftersom vi då skapar våra egna beständiga kopior av artikeln. Hur definieras en artikel enligt upphovsrätten och kopieringslagen? Om det är någon som vet vad som gäller i denna fråga så är jag tacksam om någon skulle kunna förklara det för mig, eftersom varken mina föreläsare eller bibliotekarierna vid mitt universitetsbibliotek vet hur det egentligen ligger till, även om det finns en klar uppfattning om hur man vill att det ska ligga till, nämligen att det ska vara helt okej att göra så.

I övrigt så vill jag rekommendera en bra bok i detta ämne för den som är intresserad. Eva Hemmungs Wirtén vid Uppsala Universitet har skrivit om copyright, fair use, public domain och mycket annat som rör diskussionen om upphovsrätt i framför allt USA i boken No Trespassing (2004).